Hopless in love
Jag kan bara inte göra något åt det att jag tänker på han hela tiden eftersom det är Fredrik som får mig till att le. Usch mår dåligt av att bo så långt bort ifrån min skatt. Vill bara få ha han nära och veta att vi kan ses varje vecka.
1 december snälla kom nu.
Men först bör vi kunna ses några gånger, det är väl bra att längta? Right?
Jag skulle säga att jag inte håller med.
Men för att fördriva en dag som denna har jag jobbat 7-12 och efter det tog jag den fula gröna bussen till Nyköping för att agera stöd till Linn som märkte sig igen förlivet med fina ord till hennes far.
Nu ligger jag insjunken i soffan och kollar på vad det nu är som visas på burken.
Linns fina nya, "tills vi ses igen älskade pappa"
Kommentarer
Trackback
